malineklofsd.blogg.se

Min bok har inte riktigt någon "tydlig" huvudperson, utan det är mest de 3 poliserna som utreder fallet som boken krestar mest runt- Alex, Peder och Fredrika.
Bikaraktärerna är dock ganska många, allt från Peders älskarinna, till Lillian- flickan som blev bortrövad. Men de bikaraktärer som jag har fått läsa mest om är Lillian, hennes mamma, Lillians pappa Gabriel(som även är misstänkt för sin dotters försvinnande), Gabriels mamma och även förövaren som man ännu inte har fått reda på vem denne är.

 

Fredrika, är en av de 3 poliserna som tar hand om fallet av försvunna Lillian. Fredrika är rätt ny inom polisyrket och anses av de andra 2 poliserna, Alex och Peder, rätt underlägsen jämfört med dem själva. De menar att hon inte är gjord för att jobba som polis utan borde istället sitta bakom ett skrivbord på något kontor.

Första gången man får läsa om Fredrika är rätt tidigt in i boken. Det är när hon och Alex, som är en högt uppsatt polis som jobbat inom branchen ett bra tag, är påväg till tågstationen där flickan försvann. 

Fredrika beskrivs som en ung tjej med skinn på näsan. Enligt de andra poliserna är hon mera en akademist än polis och de tror inte att hon kommer jobba kvar länge som polis.
Som läsare får jag ändå en rätt bra beskrivning av hur Fredrika är. Trots att hon framstås som en amatör av de andra poliserna, så tycker jag att hon ser saker de andra inte ser och jag kan tänka mig att hon egentligen kanske är ett hot för de andra, fast de inte vill erkänna det. Fredrika är rätt kylig när det gäller känslor inom polisyrket, hon menar själv att hon absolut inte är så annars i sitt privatliv, men inom sitt jobb och inom utredningar vill hon helst hålla känslor lite på sidan av och kan därför verka rätt kall och hård.
Hon beskrivs som en mycket vacker ung kvinna, men dock väldigt mogen. Fredrika har inget förhållande, men hon träffar sedan några år tillbaka en äldre man som har både fru och barn. Hon säger sig trivas med det och vill inte binda sig med någon annan. 
Fredrikas självständighet och engagemang imponerar mig faktiskt och jag tror säkert att det skulle vara kul att lära känna henne.

Bikaraktären jag tänkte skriva om är Lillans farmor/Gabriel Sebastianssons mamma, Teodora Sebastiansson.
Teodora kommer in lite senare i boken, då Fredrika åker hem till henne för att fråga lite om vad hon vet om sitt barnbarns försvinnande.
Teodora framstås som en mycket speciell kvinna som går genom eld för sin sons skull. Han är som hennes lilla ögonsten och hon ser genom fingrarna på allt han gör- enligt henne gör han aldrig fel. Teodora vägrar dessutom tro på att hennes son, trots bevis, har misshandlat sin ex-fru. "Som om Gabriel inte lidit nog, var hon dessutom tvungen att kalla honom hustruplågare" säger Teodora vid ett tillfälle, hon menar alltså att misshandeln bara är ett påhitt, för så skulle ju aldrig hennes egen son göra.

Jag får inget bra intryck av Teodora alls, jag har hela tiden känslan av att hon vet mycket mer än vad hon berättar bara för att skydda sin son. Hon uppger till polisen att hon inte har någon aning om vart han är, men lite senare så kommer han hem till henne och det verkar inte direkt som en överraskning för Teodora.
På något sätt tänker jag på min farmor när jag läser om Teodora, de är rätt lika ändå. Min farmor skulle nog göra vad som helst för pappa och enligt henne gör han nog bara rätt i precis allt- lite som Teodora. Så det var lite komiskt att jag faktiskt kunde koppla ihop henne med min egen farmor.
Jag tror dock inte att jag skulle kunna klara av att umgås med Teodora, hon känns som en sån person som tror sig vara överlägesen och alltid lite bättre. Hon känns så gåtfull och jag kan inte riktigt lita på henne, och det gör mig irriterad. Att hennes eget barnbarn är försvunnen är väl mycket viktigare än att skydda sin son?

 

Boken jag läser heter Askungar och är skriven av Kristina Ohlsson. 

Jag tycker titeln är ganska oklar om vad boken handlar om, det ger mig ingen direkt bild av vad den innehåller och det är på sätt och vis ganska bra då det får mig mer nyfiken att ta reda på vad boken handlar om. Redan när jag läser baksidetexten är jag fast, "Den här boken måste jag läsa."
Boken är berättad i tredje person och inre monolog så man får veta vad karaktärerna tycker och känner. Redan vid de första sidorna blir jag som fast och känner mig nästan närvarande. Språket är väldigt alldagligt i boken och det finns nog inget speciellt anmärkningsbart. Det är vuxet och anpassat bra för sin målgrupp, alltså vuxna, men det är inte allt för avancerade ord. Detta tycker jag är väligt bra då det ger boken ett mer moget intryck och man förstår lätt att den är skriven för vuxna.

 

De första meningarna är "Av någon anledning kom han förr eller senare alltid att tänka på journalen när han lät tankarna vandra fritt. Oftast skedde det om natten. 
Han låg alldeles stilla i sin säng och blickade upp mot taket där en fluga rörde på sig. Mörker och vila hade aldrig fungerat väl för honom. Det var som om han blev försvarslös samtidigt som solen försvann och tröttheten och mörkret kröp fram och omslöt honom. Försvarslöshet var någonting som stred mot hela hans natur."

Mina första tankar är framförallt att jag vill veta mer. Vem är mannen som det berättas om och är det han som är huvudkaraktären? Jag vill läsa vidare, för inledningen ger mig inte så mycket att gå på. Jag kan inte redan nu avgöra vad som ska hända och om boken är bra eller inte. Detta gör mig tvungen att fortsätta läsa.
Jag fortsätter genom det första kapitlet, som är rätt kort, och har nu en mer klar bild om vad boken kan handla om.

I det första kapitlet får man läsa om lite tankar från förövarens, så som det verkar, traumatiska barndom. Det innehåller mest hans egna funderingar, så jag får en mer tydlig bild av mannen. Kapitlet avslutas sedan med att han ligger i sin säng med (som han kallar det) en docka. När jag läste meningarna "Liggande i mörkret log han en aning och sneglade på den nya dockan som han valt ut" och "Han smekte henne försiktigt över ryggen. Av misstag, eller möjligtvis för att han inte såg de skador han hade tillfogat henne, strök han rakt över ett av de färskaste blåmärkena." blev jag säker på att "dockan" istället är en flicka. Meningarna får mig att känna obehag och redan här kan jag gissa mig till att boken handlar just om denna hemska man som kidnappar små flickor och har dem som sina "dockor".
Mannen och flickan är de enda personerna som är med i kapitel ett, men om flickan får man inte veta något alls och det får mig att vilja veta mer om vem hon är, och om min teori att hon är tillfångatagen av mannen stämmer. Av det jag får läsa om mannen så verkar han som en mentalt störd person som har påverkats mycket av sin hemska barndom med en mamma som inte uppskattar honom.
Har detta något att göra med varför han har små flickor som sina "dockor"? Detta återstår att se, och jag vill verkligen läsa mer för att få svar på mina frågor.