malineklofsd.blogg.se

Min bok är en deckare och har tyvärr inte så många miljöbeskrivningar, men jag ska göra mitt bästa för att försöka få en så bra summering av miljöbeskrivningen som möjligt.

 

En plats som jag dock tycker är bra beskrivet är Teodora Sebeastianssons hus, alltså offrets farmor. När jag läser får jag känslan av obehag och det känns inte som ett så välkomnande ställe. Husets beskrivs som museumliknande, vädigt välstädat, väggar klädda med antika tavlor och doften av nystädat och kliniskt. Det är ganska mörkt och dunkelt med ett fåtal fönster. 
Redan när jag började läsa beskrivningen av tomten till huset fick jag känslan av ogästvänlighet. Det känns inte direkt som något varmt, välkomnande och familjeliknande hem. "Trädgården var stor i förhållande till de andra som hon hade kört förbi på vägen dit, nästan parkliknande där den låg för sig själv i slutet av vägen. Gräsmattan var bessynerligt grön och påminde om gräset på en golfbana. En mur omgärdade hela trädgården. Grinden som Fredrika hade kört in genom var den enda öppningen i muren som hon såg."
Jag tycker att trots att miljöbeskrivingarna inte är fullt så utvecklade som de kunde ha varit, så får jag ändå en relativt klar bild om hur platserna och miljöerna i boken ser ut. Att författaren inte heller alla gånger är så jätte detaljerad gällande beskrivningen av saker såsom dofter och känslor ger mig även chansen att skapa mig en egen bild av det hela och enligt mig är detta ändå en positv sak. När jag läser får jag trots allt en bra bild om hur allt ser ut, även fast det dock kanske inte är så som författaren har föreställt sig.

Vid vissa tillfällen har författaren dock lyckasts riktigt bra med miljöbeskrivningen. Vid ett tillfälle när en skog beskrivs får jag en riktig verklighetskänsla av att jag verkligen är där. När författaren beskriver trädens vaggande grenar som stilla rörs av sommavindarna. Hur lukten av gran riktigt sätter sig fast i näsan på Peder och knaster av grenar som knäcks när han försiktigt tar sig fram genom den tysta skogen. Hur kan verkligen njuter av tystnaden och ugglornas eko. Sommarblommorn som är prydda med den tidiga morgonens dagg och känslan av lycka. Jag känner mig verkligen närvarande och det känns som att jag också känner den där starka grandoften och hör ljudet av grenar som knäcks . Här är ett citat från det stycket.
"Solens strålar letar sig mellan träden som långsamt vaggas av den lätta sommarviden. Det här är bland det bästa Peder vet, att ensam få njuta av skogens stillsamhet. Bara han och tystnaden. Doften av gran sätter sig fast i näsan och han känner sig otroligt fånig där han står och ler."

Jag tycker dock inte att författaren tar in alla fem sinnen många gånger i sina beskrivningar, jag skulle gärna ha uppskattat mer beskrivning av dofter och ljud som karaktärerna hör eftersom att jag troligtvis hade känt mig ännu mer närvarande då. Men tack vare att författaren beskriver så detalerat om vad karaktärerna ser och hur de känner sig, så gör det mig inte mycket. Jag kan ändå leva mig in i berättelsen och få en verklighetstrogen bild av det hela. Detta är ju trots allt en deckare och då känns nog själva utredningen, förloppet och personbeskrivningar mer relevant än detaljerade miljöbeskrivningar. 

 

Som jag tidigare nämnde så är det inte så jätte många miljöbeskrivningar och jag hade absolut inte klagat om det fanns mer, men jag tar hänsyn till detta eftersom att boken faktiskt är (som jag tidigare nämnde) en deckare. Men de detaljerade beskrivningar som fakrikst finns är förvånadsvärt bra! Även författarens ibland obehagliga sätt att beskriva höde t.ex när offret hittas död ute i regnet av polisen är verkligen riktikgt skickligt skrivna och får verkligen kalla kårar att sprida sig genom kroppen.