malineklofsd.blogg.se

Femte loggen: Peripeti och upplösning

Min bok har flera peripetier men den tydligaste och allra största är självklart när poliserna tillslut efter många om och men hittar gärningsmannen, mördaren.
Denna vändpunkt är väldigt tydlig och är inte något som man som läsare missar. Den är precis i slutet av boken.

Två andra peripetier är när Fredrika äntligen bestämmer sig för att göra adoptionen och när hennes älskare Spencer äntligen lämnar sin fru för henne.  Hon kan äntligen få ett barn som hon alltid velat och få leva sitt liv med den man hon älskar. Nu kan hon slippa oroa sig för om han en dag ska vakna upp och inte vilja träffa henne mer, nu är han bara hennes.  
Av denna peripeti blev jag väldigt glad och det kändes som att det äntligen blev som det skulle vara och man fick svar om Fredrika fick som hon önskat eller inte.

Men åter till den stora peripetin, när mördaren hittas.  Jag tycker att detta är en peripeti eftersom att jag som läsare, men även poliserna och föräldrarna till offren, får svar på de mesta frågorna. Äntligen lyckas de få stopp på denna hemska man och bokens handling vänder kvickt, nu finns det längre ingen barnmördare att oroa sig för och offrens föräldrar kan äntligen känna att de får ett slags avslut på denna traumatiska händelse.

Två barn har hittats mördade och när polisen får larm om ett tredje försvunnet barn får de bråttom. De andra har bara överlevt max ett dygn så det finns ingen tid att vänta. Tack vare tips och mycket klurande får de äntligen reda på vem gärningsmannen är och de far genast till lägenheten där han bor, som även är nära platsen där den lilla pojken nyligen anmäldes försvunnen.
Som tur är så lyckas pojken räddas levande från mördaren, men han själv tar livet av sig och detta lämnar tyvärr fortfarande vissa frågetecken. Jag får dock svar på det jag undrat över mest. ”Varför gör han detta? Mördar små barn och skriver Oönskad i pannan på dem?” Svaret på detta är visserligen långt, men kortfattat handlar det om någon slags sjuk hämnd. Bara för att han själv som liten var oönskad av sin mamma vill han straffa andra kvinnor som gjort abort, genom att döda deras nästkommande barn. Helt sinnesjukt enligt mig!

Upplösningen till detta har jag väll på sätt och vis redan nämnt, och man får svar på frågor som man grubblat över under bokens gång, som exempelvis ”Vem är gärningsmannen” eller den fråga som jag precis nämnde i stycket här över.
Självklart får problemet en lösning, mördaren är ju liksom ur vägen, men detta kan ju aldrig läka det hål som försvunnit ur de anhörigas liv. Trots att mördaren nu inte finns kvar så kan det aldrig ersätta känslan av att ha förlorat sitt eget barn. Detta gör det svårt för mig att säga om slutet är olyckligt eller inte, men jag tycker att det är lite båda delarna. För mig som läsare känns det i alla fall väldigt skönt att äntligen få reda på vem gärningsmannen är och varför han utför de hemska barnmorden, men jag har ändå kvar obehagskänslan av hur man faktiskt kan ta livet av en 9 åring samt ett spädbarn. Så jag känner väll både lättnad och obehag efter upplösningen.
Dock så hade jag önskat att mördaren inte hade tagit sitt liv innan polisen hann stoppa honom, jag tycker att han borde stå sitt kast och få ett straff han förtjänar istället för att bara ta sitt liv sådär.

Detta är alltså slutet på en väldigt bra bok som jag verkligen rekommenderar starkt, trots att jag nu (tyvärr) genom loggarna har avslöjat det mesta.